Gå till innehåll

1

En liten bildkavalkad på Rosie och hennes ungar. De växer så det knakar. Lördagskvällens notering blev 165 gram för Ettan och 147 gram för Astrid (som är vårt arbetsnamn på Tvåan).

Äta...
... och sova är det som gäller.
De sover lite längre perioder nu, så mamma kan smita ifrån en liten stund då och då.
Ettan.
Astrid (Tvåan).
Det är mysigt att vara mamma.

2

Under onsdagskvällen och natten mot torsdag födde vår Rosie två små underverk. ”Ettan” kom ut strax efter klockan 21. Sedan dröjde det ända till klockan ett innan ”Tvåan” kom.

En sömnlös natt och vakande dagstimmar senare har vi kommit fram till att Rosie nöjde sig med dessa två små charmtroll. Mamma är väldigt beskyddande mot de små och gillar inte när vi fotograferar. Den första bilden på dem blev inte så bra, men vi vill inte störa mer.

Ettan, som vi tror är en hane, har vita tassar på alla fyra benen och vägde hela 105 gram två timmar efter födseln. Tvåan, utan något vitt vad vi kan se, är tydligt mindre och vägde in på 84 gram. Men båda två har gott om mjölk att göda sig på och ett knappt dygn senare har de gått upp till 123 respektive 102 gram.

Ettan till vänster och Tvåan till höger.

Det märks att det inte är så långt kvar nu. Magen växer och lägger man handen på så känner man hur det bökas runt där inne. Det börjar nog bli trångt.
Rosie vill ha oss nära hela tiden, vill bli klappad och kelad med. Vi har satt upp tre bolådor runt om i lägenheten, men vi får väl se vad hon väljer. Kanske blir det vår säng istället.

Skickar en mellandagshälsning från Daisy och Rosie i det karga vinterlandskapet. De må vara sibirier, men när vi går ut med dem i trädgården sniffar de runt en stund och försvinner sedan snabbt in genom köksdörren igen. Kanske är det regnet och plusgraderna de inte gillar...

Daisy spanar ut i vinterlandet.
Avslappnat julfirande.
Daisy till vänster, Rosie till höger.
Rosie värmer husses ben i kylan.

För några veckor sedan var Rosie och hälsade på sin pojkvän. Av allt att döma blev det ett kärleksfullt möte. Om allt går väl kommer vi att se resultatet under vecka 2.
Det märks förändringar hos henne. Hon äter mer, tar det lite lugnare, men är samtidigt ännu mer lekfull och kelig. Om ett par veckor får vi börja förbereda med boplatser. Förra kullen föddes i en låda under ett skrivbord i vårt arbetsrum, men hon ville ganska snart flytta ungarna. Helst till min slipslåda, ganska högt upp i vår garderob. Till slut nöjde hos sig i alla fall med en papplåda i sovrummet. Det blir spännande att se var hon bestämmer sig för att börja den här gången.

Efter att sista kattungen flyttade ut i våras återgick livet till det normala här hemma. Både Daisy och Rosie blev mer lekfulla och ville ut och röra på sig. De har hälsat på andra katter, käkat gräs, muckat med hundar och lekt grindstolpeprydnader.

Sista april var vi hos veterinären för att kontrollera deras hjärtan och njurar, det senare eftersom en ärftlig njursjukdom har dykt upp i den sibiriska rasen. En ren formalitet, tänkte vi, men riktigt så blev det inte. Ultraljudet visade att Daisy hade cystor på njurarna. Veterinären bedömde att de inte påverkade njurfunktionen, men rekommenderade att vi skall återkomma för kontroll om två år. Sjukdomen, som heter heter Polycystic Kidney Disease (PKD), är ärftlig. Det finns alltså risk att Daisys ungar bär på anlagen vilket dock inte går att se förrän de är drygt ett år gamla.
Vi tog naturligtvis kontakt med ungarnas nya familjer när vi fick beskedet och erbjöd dem också att häva köpet om de så önskar.

Det blir alltså inga fler ungar för Daisy. Däremot funderar vi på att låta Rosie träffa en kille, men har inte bestämt något än. Just nu njuter vi alla av sommaren.