Månad: februari 2018

På söndagskvällen, och in på måndagsmorgonen, kom de äntligen ut. Fyra nya små liv, runt 90 gram stycket. Allt gick bra med de tre första som föddes mellan klockan 20 och 21:30. Men den fjärde dröjde ända tills klockan halv fyra i natt. Och, liksom sin moster Daisy, kom hon eller han med rumpan först. Mamma Rosie var då ganska ordentligt trött, så vi fick ge lite draghjälp. Lillan var synbart svagare än sina syskon, men efter en del massage med tunga respektive fingrar, piggnade hon på sig. När vi vägde dem nu på morgonen taxade de in på 103, 102, 100 och 93 gram.

De är väldigt lika alla fyra, men vi anar lite vit päls från pappa Amadeus här och där. Närmare undersökning får vänta lite, liksom enskild porträttfotografering.

 

Frossar lite i bilder på Daisy. De är verkligen mångsidiga våra sibirier.

Jo – det är samma katt. Sommar-Daisy till vänster och Vinter-Daisy till höger. Visst är det lite märkligt, de borde ju ha längre hår på vintern. Fast det är klart, de vill förstås inte gå ut så här års.
Och för tydlighets skull: Nej – vi har inte klippt henne. Vart håret har tagit vägen behöver den som har varit hemma hos oss inte fundera på.

Hon är så stor! Klarar inte av att hoppa upp i knät när man sitter, utan måste först upp på en lägre bänk. Tar det lugnt, inget spring och lek nu. Och det rör på sig ordentligt där inne. Börjar väl bli lite trångt, kan man tro.

Vårt sällskap när vi lagar mat. Svårt att inte smälta.

Inte så långt kvar nu. Rosie börjar bli ordentligt rund om magen. Inte utan att man undrar hur många småttingar hon har på gång där inne.

Hon har sin egen stil, den här katten. Och sitt eget val av plats. På en låda. En hög med lego. Eller fönsterbrädan.

Jag har min arbetsplats i bostaden och tillbringar alltså mycket tid med katterna. Eller snarare tillbringar mycket tid med att titta på när katterna sover...

Cats are rather delicate creatures and they are subject to a good many different ailments, but I have never heard of one who suffered from insomnia.

Joseph Wood Krutch 

 

Magen bara växer. Ibland morrar hon åt den. Eller vad det nu är hon morrar åt. Vi vet inte riktigt.

Daisy är inte riktigt som andra katter. Om nu någon katt är det. Hennes favoritställen för att gosa är i knät när man sitter på hemlighuset eller uppe på någons rygg (helst Kajsas).  Roligt, men kan resultera i en del oönskade rivmärken när hon ska upp och ner. I synnerhet när man just har klivit ur duschen.

 

I had been told that the training procedure with cats was difficult. It's not. Mine had me trained in two days. 

Bill Dana