Gå till innehåll

För några veckor sedan var Rosie och hälsade på sin pojkvän. Av allt att döma blev det ett kärleksfullt möte. Om allt går väl kommer vi att se resultatet under vecka 2.
Det märks förändringar hos henne. Hon äter mer, tar det lite lugnare, men är samtidigt ännu mer lekfull och kelig. Om ett par veckor får vi börja förbereda med boplatser. Förra kullen föddes i en låda under ett skrivbord i vårt arbetsrum, men hon ville ganska snart flytta ungarna. Helst till min slipslåda, ganska högt upp i vår garderob. Till slut nöjde hos sig i alla fall med en papplåda i sovrummet. Det blir spännande att se var hon bestämmer sig för att börja den här gången.

Efter att sista kattungen flyttade ut i våras återgick livet till det normala här hemma. Både Daisy och Rosie blev mer lekfulla och ville ut och röra på sig. De har hälsat på andra katter, käkat gräs, muckat med hundar och lekt grindstolpeprydnader.

Sista april var vi hos veterinären för att kontrollera deras hjärtan och njurar, det senare eftersom en ärftlig njursjukdom har dykt upp i den sibiriska rasen. En ren formalitet, tänkte vi, men riktigt så blev det inte. Ultraljudet visade att Daisy hade cystor på njurarna. Veterinären bedömde att de inte påverkade njurfunktionen, men rekommenderade att vi skall återkomma för kontroll om två år. Sjukdomen, som heter heter Polycystic Kidney Disease (PKD), är ärftlig. Det finns alltså risk att Daisys ungar bär på anlagen vilket dock inte går att se förrän de är drygt ett år gamla.
Vi tog naturligtvis kontakt med ungarnas nya familjer när vi fick beskedet och erbjöd dem också att häva köpet om de så önskar.

Det blir alltså inga fler ungar för Daisy. Däremot funderar vi på att låta Rosie träffa en kille, men har inte bestämt något än. Just nu njuter vi alla av sommaren.