Knepigt att fota dem vakna. Alltid är det någon av ungarna som rör på sig.
I går bestämde sig Rosie för att det var dags att flytta. I ett obevakat ögonblick sög hon tog i en av ungarna och stretade in i vår garderob. Jag har ordat en del om hennes intresse för min slipslåda. Jag trodde att jag hade gjort det omöjligt för henne att ta sig dit upp, åtminstone med ungarna. Men inte, ett 120 centimeters skutt senare var hon där uppe med en av dem.
Eftersom det inte finns någon hög framkant på den lådan tyckte jag att det knappast var ett särskilt säkert ställe. Jag bar därför försiktigt tillbaka ungen till bolådan och stängde därefter garderobsdörren.
Men har en kattmamma bestämt sig för att flytta så har hon. Hon bar iväg en unge (jag tror det var samma), släppte den på golvet utanför garderoben, tittade på mig och jamade uppfordrande.
Eftersom Rosie verkade vilja komma högre i tillvaron ställde jag en av våra alternativa bolådor, en flyttkartong, på en annan låda så att den kom upp en bit från golvet. Jag bar sedan in den lilla dit och Rosie följde efter. Mamma verkade vara nöjd med det nya stället, kuttrade och spann med sin enda unge. Jag avvaktade en stund i väntan på att hon skulle gå och hämta de andra. Till slut brast mitt tålamod och jag gick själv och hämtade dem.
Det har hänt så mycket med ungarna de sista dagarna! De närmar sig nu kvartskilot, har ögonen öppna och är mycket mer aktiva. När de inte sover, förstås. Det börjar bli dags att fixa en hage för dem att rasa runt i!