Gå till innehåll

2

I går, den 30 december 2018, föddes fem stycken små underverk i en flyttkartong i vårt sovrum. De föddes i ganska rask takt mellan klockan tre och fem på eftermiddagen. Alla är väldigt lika, men två av dem är lite ljusare än de andra.

Daisy verkar ta det hela med ro. Hon var lite stressad under själva förlossningen, inte så konstigt med tanke på att de kom ut så snabbt och det verkade vara ungar överallt. När de första pep sina första små pip, morrade mamma åt dem, men hon har varit väldigt omhändertagande och mån om dem allihop.

Här är några bilder och en kort liten video.

1

Det är inte många dagar kvar nu för Daisy. Snart får vi se vad som kommer ut av mötet med pojkvännen. Hon har tagit det lugnare den senaste tiden. Det börjar bli jobbigt att ligga på mage och hon hoppar inte riktigt lika högt längre. Hon har också blivit (ännu) mer kelig och gosig. Däremot har hon inte börjat boa in sig någonstans än, trots att vi har gett henne flera alternativa platser. Känslan är att hon helst skulle vilja föda i någons knä.
Trots att magen ser gigantisk ut är det svårt att fånga den på bild. Här är några försök i alla fall.

1

I lördags var vi och hälsade på hemma hos Zory och hans familj i Älvängen. Nu lystrar han även till namnet Frans eller Frasse. Eller till skramlet av matskålen om han har varit ute på äventyr. Han är utomhus en del, är kompis med grannkatten och grannens hund och verkar trivas med livet. Han följer gärna med på promenader eller sticker upp till skogen i närheten. Han är morgonpigg och hjälper gärna till med väckning om inte väckarklockan funkar riktigt. Det var så roligt att träffa honom och hans familj och att höra alla historier om hur han har det nu. Tack för allt fika och för att vi fick hälsa på!

2

Vi har fått ett brev från Findus (Sasha – storkillen i Rosies kull). Han berättar att han nu är kastrerad och att det gick jättebra. Han var helt ointresserad av det lilla såret och behövde inte använda någon tratt.

Under sommaren har Findus följt med familjen på äventyr. Han har inga problem med bilåkning, utan går tvärtom direkt fram och lägger sig i transportburen när den kommer fram. Annars tycker han mycket om att vara ute i trädgården. Han har fått ett långt koppel så att han kan hålla koll på brevbäraren från plommonträdet och nå sitt äppleträd på baksidan.

Familjen hälsar också att de är så glada i Findus och att alla som träffar honom fascineras av och gillar honom. Han är nyfiken på besök, gillar barnens kompisar och är så tillitsfull. Han ligger alltid mitt på golvet och sover djupt på utsträckt på rygg trots att alla går runt honom.

 

Det är verkligen roligt att få små hälsningar från ungarna. Vi saknar dem mycket, men är samtidigt väldigt glada att de har fått komma till underbara familjer som tar väl hand om dem och ser till att de får leva sina kattliv på allra bästa sätt.

Puss på er, sötungar!
(Nå, Findus är ju ingen liten unge längre. Vågen säger visst 3,8 kilo så han har passerat morsan nu. Vilket naturligtvis är precis som det ska vara!)

För lite drygt en vecka sedan var vi hemma och hälsade på Zoya på Hisingen. Zory fick följa med, vilket han tyckte var roligt, medan Zoya var lite mer avvaktande. Hon kände nog igen sin bror men tycktes undra vad han hade hemma hos henne att göra.

Zoya har ljusblått koppel och blå sele, Zoya har blått koppel och svart sele. Om ni undrar vem som är vem.

Tack för att vi fick komma och hälsa på, lillan!